Hej, sådär 2 år senare.

jag har inte pallat skriva. inte funnit ord. 

men det har hänt en del.

i mitt förra inlägg så skrev jag att jag äntligen var ''lycklig''.

ska kortfatta detta

fick pojkvän,flytta hemifrån,blev sambo, blev gravid, tog studenten,

Blev mamma. har en son(Alvin) på 15 månader. <3

tyvärr så funkade det inte mellan mej och alvins pappa,

så för tillfället bor jag hos min pappa,

jag och alvin. 

hur mår jag? 

jag drabbades av förlossningsdepression. mådde riktigt dåligt.

Alvin är mitt allt. har aldrig skjutit undan honom,

som i vissafall av förlossningsdepressioner kan hända.

Men jag klara inte av aatt vara ensam på dagarna när alvins pappa jobbade.

jag vet inte varför det blev så. mitt humör och mående rasade så fort jag

var ensam. Det spelade ingen roll om alvin var där eller ej. något är fel.

Aallt gick så fort. från en alkoliserad 18åring - till en mamma 1år senare.

Jag har fortfarande inte tagit in allt. 

Jag mår inte bra..

I somras tog jag en överdos av misstag.. jag råka ta för mycket lugnande m.m

vi skulle ut på midda med mitt ex kompisar och med deras barn.

jag ville bara vara glad...trevlig,social. 

Istället låg jag på golvet och huka efter luft, buren ut i ambulans och vakna upp på intensiven.

FYfan vad dåligt jag mådde. jag skäms, än idag. inget barn ska behöva se sin mamma så.

har tänkt så många gånger att alvin hade haft det bättre med en annan mamma..

att om jag tar livet av mej när han är så liten, så minns han inte mej.

DEET gör så jävla ont att tänka så för Alvin är världens finaste .. 

men han förtjänar så mycket mer. 

jag kommer stanna kvar. jag finns här än idag.

men jag kan inte lova er något jag inte vet att jag kan hålla.