Vad jag minns av Onsdagskvällen är suddigt.
Jag satt i min ensamhet, längst in på mitt rum i källaren.
Har ganska stort rum, som ett normaltstort vardagsrum ungefär..
Musiken var på högsta volym, bara några få värmeljus lös upp rummet.
Jag grät, mina kinder va helt blöta och mascaran va ut kletad under ögonen och fortsatte ner längs halsen..
Jag var så trött, på allt. Orkade inte tänka. Och friheten kändes så nära..
Allt Jag behövde var att ta några steg mot skåpet, ta fram Vodkan.
Rotade i min låda vid sängen och tog alla piller jag kom åt, dvs Antidepp, Lugnande, Morfin, och några andra som jag har samlat från mammas skåp, just till denna dagen.
Jag hällde ut alla piller på bordet, hällde upp ett glas med ca 75% vodka och 15% läsk. Utan att tänka så tog jag hälften av pillerna och svalde ner. Väntade en liten stund, tog sen några till, klöktes o nån fastnade i halsen.. jag försökte svälja men den ville inte ner. Men envis som jag var så tog jag fram mer piller.. När jag svalt ner alla fanns det ingen återvändo. Drack några glas till. JAg kände ruset! jag blev glad..
En polare (Amanda) ville att jag skulle träffa henne, jag gick ut, försökte spela stabil och vara som vanligt. Minnet är suddigt men vi träffade iaf två polare till.
Jag minns att mina ögon kändes som dom var 10cm utanför ögonlocken, min kropp skakade, kände mej helt frånvarande och stel. Bara satt där och lyssnade, förstod inte vad som sa.
Jag börja må riktigt illa och gick därifrån och ner i skogen.. Tryckte fingrarna i halsen men jag bara klöktes och klöktes..
Gick tillbaka och satte mej, men reste mej lika fort igen och bad Amanda att vi skulle dra så jag kunde följa henne hem.
Hon ville inte dra men jag sa att vi måste.. och börja höja rösten. Sen frågade hon om jag hade druckit.. jag kolla ner mot marken och visste inte vad jag skulle säga de ända jag fick fram var typ -Mmm..
Hon reste sig upp och vi cyklade mot henne. Jag sa att jag itne hade druckit, bara att jag mådde illa. Hon sa -Okej.
Jag såg på henne att hon inte trodde mej.
Jag cyklade hemåt, men jag ville inte hem. Mamma skulle märka.
Jag satte mej på en lekplats och bara stirrade. Kände mej tom och ensam.
Trots min suddiga blick så kunde jag se att himlen var helt stjärnklar, och månen lös så starkt. Jag kollade en stund på månen, det kändes som ljuset kom närmre och närmre. När jag kolla ner igen börja jag må riktigt illa och kunde knappt stå.
Jag försökte cykla trots mitt onyktra tillstånd. Jag hade ingen aning om vart jag var påväg. Jag stannade i en skog. gick på en stig.. Kände hur det närma sig..DÄr jävlar spydde jag.. rejält. Men tabletterna hade redan gått in i blodet.
Jaaha, vad händer nu då.. Tänkte jag. NÄR FAN SKA DET HÄNDA! SKA DE VARA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT DÖ!?...
Ooh shit, mina sms på mobilen tog slut. Klockan var typ 20 i 10 på kvällen och affären stänger 10. Jag cykla hem så fort jag kunde. Tvingade mamma att köra och handla påfyllning. Påvägen dit märkte hon att det var något. Det tog inte lång tid innan hon frågade hur många antidepressiva jag hade tagit. Jag sluddrade mest, minns inte vad jag svarade. Men jag hade tagit så mycket mer än så.
När vi kom hem ringde hon ambulansen.. mot min vilja..Dom kom dit snabbt och bestämde direkt att dom skulle ta med mej till sjukhuset.
I ambulansen minns jag bara ljuset i taket. Mina ögon stod fortfarande 10 cm ut, och jag var helt stel. Mamma körde efter med bilen.
Dom rulla in mej på sjukhuset, tog blodprov och en jävla massa tester. Många försökte prata med mej men jag orkade inte.. Jag blev inlagd på Intensivvård med dropp och var uppkopplad med en massa sladdar och skit i en maskin hela natten.
När jag vaknade nästa morgon så var mamma, kuratorn och nån läkare där.
Dom ville lägga in mej akut på Psyket men jag ville inte.. JAg fick en chans, om jag höll mej ifrån spriten så slapp jag.
När jag kom hem, gick jag och la mej. Vaknade när kuratorn kom in i mitt rum. Hon fråga hur allt kändes nu, men jag hade inte orkat tänka än. Hon sa att dom kommer ha extra koll och övervaka mej nu ett tag..
När hon åkt..
när det närmade sig kväll.. Ville jag bara försöka igen...
SKÅÅÅL!!..
lena
18 oktober 2011 09:32
Vilken tur att du misslyckades. sök hjälp kära du. kram en som jobbar inom ditt område.
http://lenaenggson
noliferN
18 oktober 2011 09:51
Att ta livet av sig med piller&alko e fan inte värt, om man tar för lite så kan man sluta upp som en grönsak.
Men vrf ville du ta livet av dig?
//noliferN
http://nolifern.bloggplatsen.se
iamsoftiz
27 oktober 2011 02:53
FAn.. jag som ville sluta upp som en frukt. en banan helst
Helena
18 oktober 2011 11:47
Men lilla vännen!
Jag lider att du ska behöva må så dåligt att du försöker att ta ditt liv. Varför mår du så dåligt?
Hur känner du dig i kroppen och vad gör att du vill bara försvinna?
Ingen människa ska behöva må så dåligt som du gör och INGEN ska behöva avsluta sitt liv utan du behöver få hjälp gumman.
Ingen kan säga till dig hur du sa må men du behöver sträcka ut en hand till att berätta,eller försöka berätta för någon som du litar på till max vad som händer i din kropp.
Har du någon sådan person i din närhet som du känner att du kan prata med??
Känner du att personerna i ditt hem förstår dej?
Jag har en son som bollat med dessa hemska tankar förr och nu äntligen efter många månader av slit inser han att det är inte hans fel att han mådde dåligt. Det är inte ditt fel heller utan alla kan vi må dåligt,en del mera och en del mindre men det gäller att våga berätta.
Min son har ADHD som gör att han tror att hela världen är emot honom men förstår nu att ingen är emot honom utan det är vad han trodde.
Många ungdomar har det jobbigt gumman och jag vill kunna hjälpa dig om jag kan.
Kom ihåg att du är värd att leva,din vän Amanda skulle förtvivlat sakna dig och din familj med även om du nu känner att de kanske skulle ha det bättre utan dig..DÄR har du helt fel....De skulle gråta ihjäl sig om du försvinner ur deras liv..DU är en viktig person..ALLA har rätten att leva och må bra...Ta hjälpen...Min son mår jätte bra idag och utan Bup osv hade det aldrig gott...Och han ville leva men visste inte hur han skulle göra för att må bra...
Snälla du,,ta hjälp..Det är du värd gumman !
Det är inget att skämmas för,tvärtom...Slit för livet och att du ska få må bra !!
kram Helena...Hör gärna av dig till mig om du vill prata..till min blogg,eller helenahea@hotmail.com
http://hea71.bloggplatsen.se
iamsoftiz
27 oktober 2011 02:51
TAck så jätte mycke.. Det betyder jätte mycket det du skrev. Tack :)
KRAM
iamsoftiz
27 oktober 2011 02:48
alla har sina jobbiga dagar, I guess.
HARDKÅRE
18 oktober 2011 12:19
eeeh...ett rop på hjälp, sorgligt osv.
Självklart är det "fel" av dig att tänka och testa detta med självmord. Jag har ingen lösning och ska inte förmana i övrigt -ville bara markera att jag läst detta nu och att jag hoppas du överlever tills du blir vuxen och tänk på att livet ändras och utvecklas för varje år och du kommer ha fina dagar som både 30 åring och 50 åring. (Konstigt inte flera har kommenterat här -eller blockar du meddelande ?)
http://backinblack.bloggplatsen.se
thea
18 oktober 2011 14:29
hej,
du, jag tycker detta är obehagligt. jag tror nog du behöver lite hjälp, ingen kanske kan ändra din vilja men kanske kan få dej att se på livet från en annan vinkel.
kramar
http://www.theahelmerson.bloggplatsen.se
amanda
18 oktober 2011 14:56
Livet går upp och ner hela tiden, det kommer ljusare tider, alltid.
Mår dåligt av att läsa det här inlägget, känner inte äns dig men hoppas verkligen du får hjälp och kan ta dig ur vad det nu är som får dig att må dåligt.
Låt folk som vill dig väl hjälpa dig. Hitta saker som du tycker är värda att leva för, din familj, vänner osv.
Jag kan inte äns tänka mig hur det skulle vara om någon jag kände tog livet av sig. Dom i din närhet skulle sakna dig otroligt mycket, även om du kan tro att dom inte bryr sig så gör dom det.
Du är värd att leva. Du har kanske haft mål i livet som du laggt undan nu pga att du mår dåligt. Lev för drömmen om att en gång uppfylla det målet. Jag vet att du klarar det om du vill, jag håller tummarna för att du tar dig igenom det här.
kolla www.toves-tankar.bloggplatsen.se -Hon skriver om sin son som tagit självmord.. kanske ger en tankeställare eller något.
Kram <3
iamsoftiz
27 oktober 2011 02:46
Tack! jag kämpar varje dag, precis som alla andra. jag ska klara dehär. jag måste.
Hemsk sida.. usch:/
amanda , igen ;)
18 oktober 2011 14:59
btw, så är du jättefin :)
Säger inte det för att jag tycker synd om dig, utan för att jag verkligen tycker det!
Ta åt dig av det som alla skriver och kämpa. Du är värd det.
issa
18 oktober 2011 16:06
jag tycker att det är fegt att ta sitt liv !!
min sysslings bästa kompis tog självmord och min syssling har inte mot bra sen dess om ja tar självmord kanske det blir en lättnad för dig men det kommer skada andra då min syssling hon har skärt sig sen hennes kompis dog och hon vet inte varför hon tog sitt liv
ta inte ditt liv det är fegt livet kanske inte alltid är rättvist men det är livet jag känner mig och ensam och tänkt på ta livet av mig men ja kan bara inte lämna dom få vännerna ja har ja behöver dom , dom behöver mig och kan inte göra så mot dom att bara lämna ,
snälla ta inte ditt liv
kram issa
iamsoftiz
27 oktober 2011 03:00
de löser sig :)
Fanny
18 oktober 2011 17:34
Hej jag förstår dig.Jag vet att livet är svårt men det är fan värt att leva.Tänk på alla som har det värre det brukar glädja mig hur konstigt det än låter.Försök att skratta och gråta det hjälper, tror jag!
iamsoftiz
27 oktober 2011 02:57
kaviar e gott
maddesliv
18 oktober 2011 17:40
Tja varför vill du dö tycker så synd om dej llivet går vidare och kommer säkert att bli bättre !
Försök att överleva det kommer bra dagar i livet
iamsoftiz
27 oktober 2011 02:42
KLart det är sant. jag försöker :)
Hanna
18 oktober 2011 17:43
Hej! Jag förstår om hon inte vill få hjälp, det skulle jag inte villat. Men snälla du, dö inte. Varför mår du dåligt?
Kram^^
Monica
18 oktober 2011 18:00
Börjar med att skicka dig en KRAM! Fruktansvärt att du mår så dåligt att du vill dö. Hoppas du får hjälp att vända din smärta o att du kan hitta tillbaka till ett liv du vill leva. Ingen kan säga hur du ska leva ditt liv men det finns hjälp att få OM du vill ha den. Ingen annan än du kan göra jobbet. Har själv gått igenom mkt skit i mitt liv men lyckats vända allt o mår idag väldigt bra igen, så jag vet att man kan men det är mkt jobb o en lång väg att gå, men vill man så klarar man det!
Ger dig en KRAM till. Vill du ha någon att prata med finns jag här för dig.
http://monda.bloggplatsen.se
iamsoftiz
27 oktober 2011 02:41
Tack så mycket!..
iamsoftiz
27 oktober 2011 02:40
JAg har helt enkelt tagit emot alldeles för mycke ''hjälp''
josefine
18 oktober 2011 19:21
Ta inte självmord..
du vet inte hur många som bryr sig utan att du tänker påre,
dom vet inte vad dom har förns dom tappar de
men bara för de så ska du inte låta dom tappa dig..
kämpa, de kommer bli bra !
http://jsfnmtsn.bloggplatsen.se
iamsoftiz
27 oktober 2011 02:39
Jag väntar ännu på den dagen.. :)
tack
iamsoftiz
27 oktober 2011 02:38
Allt för mkt just nu.
Jane
18 oktober 2011 21:14
Hej,
Att ta livet av sig är ingen utväg. Livet har sina nedgångar men det gäller att resa sig varje gång och trotsa allt det dåliga. Jag är 21 år och har flera gånger som ung försökt ta mitt liv eller skadat mig på ett eller annat sätt. Den bördan jag bar dom problemen jag levde med. Men nu när jag är äldre tackar jag Gud varje dag för att jag fick uppleva allt det dåliga i mitt liv. Det lät mig att uppskatta det som är bra. Vill du någon gång prata så är det bara att skriva till mig :)
Har du frågor om vad man kan göra för att må bättre så hör gärna av dig.
Du är älskad och värdefull för många och alla i din omgivning skulle sakna dig så mycket. Gud sände dig av en anledning gumman ge aldrig upp. I slutet av tunneln kommer du få se ljuset
http://mywaywithjesus.bloggplatsen.se
iamsoftiz
27 oktober 2011 02:37
Tack så mycke!! :) Det glädjer mej att folk som du, verkligen varit på botten, har på god väg nått toppen. Det får en att försöka kämpa vidare ännu mer.
Jag är väl påväg men jag e ganska långt ifrån innu.
Lena Lindberg
18 oktober 2011 21:27
Hej!
Jag har tidigare i livet haft självmordstankar, inte så att jag planerat nått, men känslan av att jag inte ville leva längre var väldigt stark.
Som tur är har jag inte dom tankarna längre, jag fann styrkan, kraft och tron på livet i mig själv! Vet inte om du är med på facebook ? Men det finns en facebooksida som heter Positiva Linjen rekommenderar den starkt till dig.
Du kan välja livet och det kan bli hut bra som helst!!
Styrkekramar!!
http://lenalindberg.bloggplatsen.se
iamsoftiz
27 oktober 2011 02:34
Tack! Glad att du fann styrkan! =)
Det krävs både tid och vilja för att klara det.. jag hoppas att jag själv snart kan finna en väg ut ur mina tankar..:)
Johanna
27 oktober 2011 22:12
Låt inte han vinna över dig, du är värd livet och livet har så mycket mer att ge dig! Så kämpa på och gå och prata med någon, eller prata med någon du kan lita på :) Är bra att prata och försöka få en på andra tankar osv och bolla tankar si i mellan.
Och jag håller med Jane i det hon skrev: Du är älskad och värdefull för många och alla i din omgivning skulle sakna dig så mycket. Gud sände dig av en anledning gumman ge aldrig upp. I slutet av tunneln kommer du få se ljuset
Fortsätta kämpa och ge inte upp!
Kraam
http://haltbananskal.bloggplatsen.se
Helena
27 oktober 2011 22:51
När du mår dåligt,skriv av dej skiten till mig,,vem som helst..Vi finns här för dig..Jag lyssnar om du behöver någon ,jag ger dig kramar om du behöver,jag försöker ge dig styrka om du behöver..Bara säg till vännen:)
Jag finns om du behöver
Sänder massor av kramar till dig
http://hea71.bloggplatsen.se
iamsoftiz
27 oktober 2011 22:53
Tack så mycket! Har du msn, lättare att prata så? :)
KRAM!
frida
28 oktober 2011 13:13
Hej.
Vi känner inte varandra på något sätt men ja hittade dej här på bloggen i da när ja sj skrev ett inlägg på min blogg. Å när ja läste din blogg så insåg ja att du behöver hjälp. Ja har suttit i den sitsen som du gör/gjorde. Å ja vet precis hur du känner dej. De e ingen konstig känsla du har å du e inte konstig bara för att du känner så som du gör. Livet e inte lätt men man måste kämpa å se framåt. När ja hade förökt me sj mord så kom ångesten efter på grund av att de va då som ja insåg att dom som älskar mej (Min familj å mina vänner) de e faktist dom som kommer å få lida å leva me detta hela sina liv om ja hade lyckats me de ja försökte me. Å de e de inte värt. Man älskar sina nära å kära av hela sitt hjärta även om de kan vara trubbel å bråk mella sej sj å som iblan men man önskar dom inte nån olycka i livet bara för de.¨Å de hade dom haft om ja hade lyckats me mitt för¨sök. J får tårar i ögonen bara ja tänker på hur dom hade haft de nu om ja inte levde. Så ja säger bara en sak till dej, i stället för att ska dej sj så sök hjälp, de e inget att skämmas över för de finns så många som mår dåligt i da. Nu e de lite mer än ett halv år sen ja försökte å ja har legat inne på psyk å ja har fått hjälp å ja mår super bra nu=) Vist ja har mina dagar å de kommer ja alltid att ha men de har alla. Men ja har får hjälp me hur ja ska hantera min ångest å hur ja ska göra när ja har mina dåliga dagar. Så snälla. Tänk om å sök hjälp. Livet har så mycke å ge som du säkert vill uppleva innerst inne om du bara tänker efter lite?=
Du kommer bli stark, tro mej, ja vet=)
Ha de så bra å va rädd om dej.
Kram Frida
http://www.frida-88.bloggplatsen.se
